Skulptören Fidias Zeusstaty i Olympia
var ett underverk av guld och elfenben.
Enligt legenden tackade guden för
arbetet med ett mäktigt blixtnedslag.

Text: Magnus Västerbro



Fidias, det antika Greklands främste skulptör, hade fått i uppdrag att pryda det mäktiga templet i Olympia med en avbild av härskarguden Zeus. Tanken var att konstverket skulle väcka hela världens beundran.

Sakta tog den form. En tretton meter hög staty, gjord i elfenben och guld, som föreställde Zeus i all hans makt. Guden var placerad på en gyllene tron med segerns gudinna i sin högra hand och en härskares spira i sin vänstra.

Efter tolv års hårt arbete stod mästerverket äntligen klart. Invigningen ägde troligtvis rum år 432 f Kr. Alla närvarande blev tysta när de fick se statyn, hänförda över att en mänsklig hand hade kunnat producera sådan skönhet. Legenden berättar att Fidias i just detta ögonblick ställde sig mitt i templet och med hög röst frågade guden Zeus vad han själv tyckte. Föll statyn gudarnas konung i smaken? Svaret kom direkt. En blixt slog ner i taket – men utan att förstöra något. Bättre betyg kunde man inte få från åskans gud, konstaterade prästerna.

Stod på höjden av sin makt
Snart spreds ryktet om den mästerliga statyn, som omgående placerades på listan över sin tids underverk. Det sades att det var en skam för en fri grekisk man att dö utan att ha sett Zeusstatyn i Olympia. Och flera hundra år senare, år 92 e Kr, höll filosofen Dion Chrysostomos ett tal där han sade att ”om en man, med hjärtat tyngt av sorg och möda, ställer sig framför denna staty, så glömmer han genast alla sina bekymmer”.

När Zeusstatyn byggdes stod det antika Grekland på höjden av sin makt. Tempelplatsen Olympia, på västra Peloponnesos, var på många sätt centrum för den grekiska kulturen. Det var här som de olympiska spelen genomfördes vart fjärde år, och det storslagna Zeustemplet var en gemensam helgedom för alla greker. Det gjorde templet till en viktig maktfaktor i dåtidens komplicerade politiska spel.

Statyn kritiserades
Trots alla lovord så väckte faktiskt den färdiga statyn också viss kritik. Historikern Strabon skrev att många ansåg att skulptören hade gjort ett misstag med proportionerna. ”Den sittande Zeus är så stor att om han skulle resa sig upp så skulle templets tak flyga av.”
Det hade Strabon i och för sig rätt i, men effekten var avsiktlig. Att statyn var så överdimensionerad bidrog till det intryck konstnären ville förmedla – att gudarnas konung måste vara så stor att han inte bekvämt kan rymmas i ett tempel byggt av människor.

Zeusstatyn i Olympia stod på sin plats i cirka 800 år. Exakt hur den förstördes är oklart. Vissa hävdar att den slogs sönder år 391 e Kr, i samband med att den romerske kejsaren Theodosius förbjöd de olympiska spelen eftersom han ansåg att de var hedniska. Andra menar att statyn redan hade flyttats till Konstantinopel där den senare förstördes i en brand.

Klart är i alla fall att det i dag inte finns mycket kvar på platsen där det storslagna templet en gång låg.